Inlägg märkta ‘kvinnliga företeelser’

Eller kanske inte just Facebook men jag hatar hur Facebook får mig att känna ibland.

Eller ja rent tekniskt är det väl människorna som skriver på Facebook som får mig att känna på det där sättet.

Jag är en person som gärna och ofta bjuder till. Både på mig själv och på fest eller annan form av social kontakt.

Därför blir jag så himla ledsen när jag gång på gång blir förbisedd av samma människor som jag gärna och ofta bjuder på både det ena och det andra.

Varje helg läser jag på Facebook om vem som gör vad med vem men aldrig någonsin blir jag tillfrågad.

När jag träffar de här personerna som jag gärna och ofta bjuder säger de att ”ja, vi skulle ju bjuda hem er men det har varit lite mycket på sista tiden….”

Ja lite mycket av att umgås med alla andra utom oss då eller?

Den fårordige tycker att jag är löjlig. Han har inget socialt behov what so ever.

Gång på gång bestämmer jag mig för att sluta bjuda. Både hem och på mig själv.

Det enda som händer då är att vi sitter här hemma och glor varje helg.

För vi blir ALDRIG bjudna. Någonstans.

Så jag hatar Facebook.

 

 

Rakat eller inte?

Publicerat: 31 augusti, 2013 i Kvinnor
Etiketter:, , ,

I torsdags kväll var jag på ett klädparty hos en väninna. På detta partyt fanns både kvinnor jag kände och kvinnor jag inte kände. När alla hade känt och klämt på kläderna var det dags att fika. Av någon outgrundlig anledning kom vi att diskutera kroppsbehåring. Är det någon som kommer ihåg uppståndelsen kring kvinnan som inte hade rakat sig under armarna innan hon gick på Melodifestivalen och blev uthängd efter konstens alla regler på Internet? Henne kom vi att prata om. Jag är inte den som är manisk med rakhyveln varken på ben, i armhålor eller andra ställen. Kanske på sommaren när det syns men jag kan gå utanför husets fyra väggar med kroppsbehåring både här och där. Och detta råkade slinka ur min mun. Varpå en av kvinnorna som jag inte kände vänder sig till mig och säger med syrlig röst : Nu tycker jag att du berättade alldeles för mycket!  Hennes bordskamrat och kanske även väninna nickade instämmande. Nu blev det ganska tyst runt bordet och om det nu eventuellt fanns någon som höll med mig så sa de det inte högt i alla fall.

När jag åkte hem kramade min väninna om mig , berättade att kvinnan i fråga var lite speciell och att jag skulle inte bry mig om vad hon tyckte och tänkte.

Men det är ju just det jag gör allra bäst. Bryr mig om vad andra tycker och tänker om mig. Jag hade jättesvårt för att somna på kvällen och hela fredagen gick jag runt med en klump av obehag i magen. Jag försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll vad surpuppan tänker om mig. Jag träffar säkert aldrig henne igen och hon har troligtvis redan glömt alltihop. Eller så går är hon i full färd med att berätta för alla hon känner.

I vilket fall som helst önskar jag så att jag kunde bara strunta i alla andras åsikter och stå upp för mig själv.

Idag fick jag en komplimang på lunchen. Det var en man jag aldrig sett förut som kom fram till mitt bord och berättade att han tyckte att jag var vacker. Jag blev jätteglad och berättade det för mina kollegor när jag kom tillbaka till kontoret. Mina manliga kollegor sa inte något speciellt så jag förmodar att de höll med den främmande mannen i hans uttalande. Mina kvinnliga kollegor däremot hade lite olika reaktioner. En fnyste och undrade om mannen i fråga möjligtvis var full. En annan konstaterade att han var nog inte som han skulle och en tredje frågade hur gammal han var. Glädjen jag kände över den – vad jag tror – ärligt menade komplimangen var plötsligt som bortblåst. Inom bråkdelen av en sekund hade jag övertygat mig själv att den trevlige mannen som såg ut som 50 år i själva verket var 85 och halvblind och hade sköljt ner sin lunch med en trettiosjua brännvin efter lunchen som han avnjöt efter att han rymt från en sluten psykiatrisk avdelning. Men det var roligt så länge det varade…..

De flesta av mina väninnor tycker att det där med mens är ett ofog.

Det tycker inte jag.

När jag har mens är det helt OK att ligga på soffan och moffa i sig choklad. För visst blir man jättesugen på just choklad när man har mens? Som tur är har jag bara mens i 3-4 dagar.

Och när jag höjer rösten mot mannen eller barnen är det såklart alla menshormonernas som talar. För jag är inte den sortens fru/mamma som är irriterad på mina nära och kära i vanliga fall inte men en gång i månaden får de minsann tåla. Ofta är den gången 7 dagar lång men de andra 23 dagarna i månaden är jag hur mild och god som helst.

Och när jag inte kan knäppa knappen i favoritjeansen är det såklart för att jag binder en massa vatten när jag har mens. Inte för att jag har gått upp i vikt. Favoritjeansen brukar jag bara vilja ha på mig när jag har mens så hur de sitter i vanliga fall vet jag inte. Men jag förmodar att de sitter hur bra som helst. Det är konstigt att jag aldrig tänkt på att prova dem de 18 dagarna i månaden jag inte har mens.

Sist men inte minst vet jag att jag med all säkerhet får ligga och läsa min bok i lugn och ro när jag och mannen krupit till sängs på kvällen.  Jag älskar min man men jag älskar även att läsa.  Och mannen får ju i alla fall ligga 12 dagar i månaden. För jag har ju inte mens hela tiden……